Utskriven
Kategori: Rehab
Plötsligt händer det.... jag menar verkligen plötsligt!!!
Jo men visst, jag vet att jag tränat hårt, hårdare än vad jag egentligen orkar men jag har envetet gjort allt jag fått instruktioner om att göra, envis som jag är.
Idag var det dags för tester på Täby Rehab, min sjukgymnast Kattis styrde upp olika styrketester. Det var baksida lår, framsida och benpress. Efter det blev det hoppövningar av olika slag, alla på ett ben. Hoppade in och ut i en kvadrat i fyra riktningar, längdhopp på ett ben, samt fram och tillbaka med höger resp. ben vänster över två dubbla linjer. Allt i 30 sekunder utan att nudda linjen. Svårt som bara den. Jag blev ändå godkänd i detta moment trots att jag inte var nöjd själv. Tyckte att balansen var dålig och att höfterna krånglade i hoppen. Knäna uppförde sig väldigt bra i alla moment enligt Katts, de vobblade inte alls utan var stabila.
Mina resultat jämfördes dels med styrketestet jag gjorde dagen innan första operationen den 7 maj för ett snart ett år sedan, samt vad kvinnor i min ålder generellt ligger på. Hänsyn tas också till min vikt på ynkliga 54 kg. Hur som helst gick det väldigt bra gällande styrka, jag ligger i nivå med en 30 åring. Det är ju toppen 😀 hopptesten fick jag ok på. Där finns inga gamla resultat att jämföra med eftersom det gick inte att hoppa alls innan jag blev opererad. Mina ben skulle bara vikt sig då. Det krånglar till det hela att jag inte har något friskt ben att jämföra med.
Sjukgymnasten gjorde en analys av resultaten och plötsligt får jag veta att jag är så stark och stabil i knäna att Täby rehab kan skriva ut mig, 3 dagar innan 1 årsdagen för höger bens op. och ca 8,5 månader efter vänster bens. Totalt nästan 1 år och 4 månader efter olyckan i Lundsrappet/Åre den 13 Januari 2015. Mycket rehab har det blivit, både innan och efter op. det vet ni som följt min resa.
Vilken värld av möjligheter som öppnar sig helt plötsligt!
Beskedet att jag är klar med min rehab känns både kul och lite läskig. Hela livet har kretsat runt dessa mastodontpass de senaste 18 månaderna, 10 timmar/veckan, minst med överkroppspassen inräknade. Nu plötsligt kan jag träna som en normal människa. Märklig känsla men även en skön känsla, nu gäller det att upprätthålla disciplinen och inte slappa till sig. Jag måste underhålla mina nya muskler!
Fick direktiv om att träna på med både stryka, balans och koordination men inte i så långa pass som jag haft hittills. Träna kommer jag såklart att göra även i fortsättningen för det är en självklar del av mitt liv.
Underbar känsla att vara klar med sin rehab, ni som gjort samma resa vet exakt vad jag menar! Jag firade med att ta en löprunda i skogen på 3 km, en bra start och det kändes riktigt bra. Sedan blev det Rosévins premiär i solen för säsongen. Gott och trevligt 😀
Jag ser sjukt mycket fram emot nästa vinter för då kan jag åka skidor igen. Åhh vad jag längtar....
Tack Täby Rehab för allt stöd och all hjälp jag fått under den här tiden.
Kommer att uppdatera bloggen lite då och då fram tills jag åker utförs i backarna igen ⛷❄️😄 Det är målet med hela korsbandsprojektet!
Trevlig helg alla!
