Flygresor och blodproppar
Kategori: Resor
Jag tänkte skriva lite om ett av målen som gav mig styrka att kämpa vidare när det var som jobbigast efter min första operation som gjordes den 7 maj och vad jag mest oroade mig för i samband med den.....men först vill jag visa var vi hamnade efter både oro och längtan 2 månader senare...
...på underbara hotell El Faro i Porto Conte på vackra ön Sardinien. En perfekt plats för återhämtning och uppladdning. Utsikten från vårt rum var magisk! Vi bokade resan när det var som jobbigast ca 1 vecka efter operationen, hela benet gjorde ont och tårarna rann. Jag behövde verkligen något kul att se fram emot, jag älskar att resa så det här blev en perfekt morot. Vi gav oss förväntansfullt iväg den 8 juli. Jag var vid det läget hyfsat stabil i mitt opererade knä men jag tog det naturligtvis väldigt försiktig med alla fysiska aktiviteter, ville inte riskera något och det vänstra knät som fortfarande väntade på nytt korsband var instabilt. Höll mig till välbekanta rehab-övningar på hotellets gym.
Här kunde jag sträcka ut mina stackars ben och vifta på tårna i lugn och ro, oron för blodproppar var över och det var befriande. Fick superstora fula myggbett på benen istället :-) men det kunde jag leva med...
Kämpa på alla ni andra med era knäskador och hitta något kul att se fram emot för det är en lång rehab, delmål hjälper och stärker motivationen. Nu smids det planer för mitt 50-års firande i november, nya roligheter att se fram emot. Kämparlusten på topp!
...på underbara hotell El Faro i Porto Conte på vackra ön Sardinien. En perfekt plats för återhämtning och uppladdning. Utsikten från vårt rum var magisk! Vi bokade resan när det var som jobbigast ca 1 vecka efter operationen, hela benet gjorde ont och tårarna rann. Jag behövde verkligen något kul att se fram emot, jag älskar att resa så det här blev en perfekt morot. Vi gav oss förväntansfullt iväg den 8 juli. Jag var vid det läget hyfsat stabil i mitt opererade knä men jag tog det naturligtvis väldigt försiktig med alla fysiska aktiviteter, ville inte riskera något och det vänstra knät som fortfarande väntade på nytt korsband var instabilt. Höll mig till välbekanta rehab-övningar på hotellets gym.
Här kunde jag sträcka ut mina stackars ben och vifta på tårna i lugn och ro, oron för blodproppar var över och det var befriande. Fick superstora fula myggbett på benen istället :-) men det kunde jag leva med...
Det var besvärligt att bada i havet, benen for runt okontrollerat av kraften i strömmarna och av vågorna. Det var mycket obehagligt. Jag fick inte simma bröstsim pga den rotation som blir i knäna vid bentagen. Jag hade tillåtelse från min sjukgymnast att crawla men eftersom jag aldrig lärt mig det riktigt bra så sjönk jag. Gav upp det härliga havet och badade i poolen istället, det var perfekt för mig... lugnt, skönt och med full benkontroll. Vid poolen serverades det väldigt goda Aperol Spritz. Gillar Afterbeach nästan lika mycket som Afterski.....men bara nästan!
Nu, mer om vad jag oroade mig för. Jag hade både läst och hört att risken för blodproppar i benet är stor efter en knäoperation, fy vad jobbigt att få det också! Jag har inte anlag för att få det (vad jag vet) och är inte heller i riskzonen enligt läkaren, förutom då att själva ingreppet är en riskfaktor. Under påskhelgen träffade jag en jämnårig kvinna på sportsgym i Åre, hon hade gjort en korsbandsoperation 2 veckor tidigare uppe i Umeå. Hon berättade att hon fick ge sig själv sprutor i magen i ca 10 dagar efteråt trots att hon inte heller hade anlag för blodproppar. Det verkade obehagligt tyckte jag men hon sa att man snabbt vande sig för man har ju inget val. Ok, tänkte jag, då vet jag vad som väntar (hjälp) Det var skönt att prata med någon som så nyligen gjort det jag själv nervöst gick och väntade på.
Jag var övertygad om att ingreppet och allt runt omkring är lika i hela landet, men så var det inte. På Löwenströmska sjukhuset ger patienten inte sig själv sprutor efteråt om det inte är särskilda skäl för det. Där blev jag lite dubbel, skönt att slippa men tänk om jag skulle få en propp bara för det nu då. Fick veta att det är ingen fara, "trampa med fötterna ofta när du ligger ner och rör på dig och gör övningarna som du ska".
Nu gick det bra, jag fick igen propp men oron fanns där. Särskilt då jag flög upp till Åre 7 veckor efter operation, fick veta att man inte ska flyga på minst 6 veckor just pga propprisken. Jag satte på mig en knähög stödstrumpa samt ett långt stödbandage som gick från vaden och en bit upp på låret, fint! Det var skönt att komma upp till fjället och njuta av den härliga miljön och träna lite på sportsgym. Det blev bilåkning hem, lite jobbigt för knät att åka så långt. Vi fick pausa extra ofta så jag kunde sträcka ut benet och gå lite men det gick trots allt bra.
Använde såklart även stödstrumpor när vi flög till Sardinien, ganska sköna när man väl vant sig men de åkte av direkt i ankomsthallen :-)
Kämpa på alla ni andra med era knäskador och hitta något kul att se fram emot för det är en lång rehab, delmål hjälper och stärker motivationen. Nu smids det planer för mitt 50-års firande i november, nya roligheter att se fram emot. Kämparlusten på topp!
