Knästatus i snöyran
Kategori: Korsbandsoperation, Längdåkning, Rehab, Snöyra
Idag vaknade jag upp till en sprakande brasa, ute yr snön och termomentern visar på -15. Frukosten är nu avklarad och just idag känns det inte så hårt att ha skidförbud. Jag har det bra här inne i stugvärmen. Det blir ett rehabpass under eftermiddagen och sedan en vända i Åres trevliga butiker, vem vet.... jag kanske hittar något snyggt! Håller också på att tvätta och städa efter jul och nyårshelgens alla gäster. Haft en underbart härlig jul och en toppenfin start på nya året med nära och kära. 2016 blir året då jag får åka skidor igen, om nu allt går vägen. So far so good!!
Bilder från min morgonvy här i stugan. Ingen utsikt idag, bara vitt och Claes Månsson. Julsakerna är kvar, de plockas undan efter trettonhelgen men jag börjar bli lite trött på dem nu, känner jag. Snart kommer det fram lite tulpaner istället.
Så här är min knästatus just nu, 8 resp. 4,5 månader efter korsbandsoperationerna:
1. Jag har nu slutat använda ärrplåstret Mepiform på det högra knäet. De gör nog ingen större nytta där längre men jag fortsätter med dem på det vänstra några månader till. De gör så att det läker lite finare, hoppas jag. Tycker mina ärr ser helt ok ut. Kommer att skydda dem från solen en sommar till, det rådet fick jag av kirurgen.
2. Det vänstra benet har nu till största delen kommit ifatt det högra när det gäller styrka och balans. Jag gör samma övningar med båda benen och har på lika mycket vikt för båda benen. Men jag är fortfarande lite svagare i vänster hamstring så där kan jag inte göra lika många reps. som med det högra.
3. Jag kan dansa pardans lite lugnt och utan tvära kast, trevligt!
4. Jag kan stå på ett ben och ta på strumpan på det andra utan att vingla, en praktisk färdighet!
5. Huden runt snittet är fortfarande lite öm och all känsel i området där har ännu inte kommit tillbaka, den kommer tillbaka väldigt långsamt tycker jag. Det gör att jag inte kan stå på knä på hårt underlag, då gör det ont och känns obehagligt. Opraktiskt när jag ska dammsuga under sängen, jag får sätta mig ner på rumpan då.
6. Jag kan gå nerför och uppför långa branta backar trots snö och halka (jag har broddar).
7. Jag kan göra snabba stegförflyttningar och ändra riktning hastigt utan att knäna känns vingliga eller bråkiga. Det förvånar mig varje gång för jag har börjat göra hastiga lägesändringar utan att tänka mig för, kommer på mig själv och tänker "oj vad gör jag", men då märker jag att det går ju bra. Skön känsla! Livet blir allt mer normalt. Förutom skidåkningen då.
8. Jag får åka längdskidor på plant underlag som jag skev om i förra blogginlägget. Vill ändå köpa korsbands knäskydd för säkerhetsskull innan jag åker igen. Det gick bra att åka men jag vill inte riskera att något händer. Är en kass nybörjare på längdskidor.
9. Stelt och trögt i knäna varje morgon, gör lite ont pga det. Jag får sparka igång benen innan jag kliver upp, då känns det bättre.
10. Sist men inte minst, motivationen till att kämpa på med all rehab håller i sig. Ska göra mig klar och åka iväg nu!
Ha en trevlig trettondagshelg alla där ute/Kram
