Åkvett
Kategori: Korsbandsoperation, Nya korsband, Rehab, Täby Rehab, skicomeback, utförsåkning, Åkregler, Åre
Hej på er och god fortsättning på det nya året! Jag njuter för fullt av lite julledighet här på fjället med familj och goda vänner. Nu har våra stugvänner och barnen återvänt till Stockolm, maken och jag har några dagar här själva innan vi också åker tillbaka till vardagen. Vi jobbar lite härifrån också, administrativt arbete som lika bra görs här som på kontoret. En till resturang är bokad med vänner som också är kvar i Åre. Vi ser fram emot en härlig middag på Italienaren Capo på torsdag. Än är det roligheter kvar med andra ord! Haft många underbara dagar här i jul/nyår med mycket skratt och trevligt umgänge. Bra start på 2017.
Här kommer en liten uppföljning av hur det går med utförsåkningen nu när jag förväntas vara som vanligt igen med nya korsband och allt!
Premiären var som jag skrev om i mitt förra blogginlägg den första advent. Då åkte jag bara i ca 1,5 timme och väldigt försiktigt. Det gick bra och ingen värk i knäna vare sig under åken eller efter. Jag var mest ängslig.
Nu har vi varit i Åre i snart två veckor och jag har åkt nästan varje dag. Hoppade några dagar då vädret var bedrövligt med regn och kraftig vind. Vi har nog haft alla väder de här veckorna. Allt från sol och nyfallen snö till storm och ösregn och en temp som varit från -5 till +7. Idag kom en rejäl efterlängtad snödump och igårkväll sjönk tempen till ca -7 minus. Den har hållt sig där nu, tack och lov. Tyckte så synd om alla pistörer och andra som kämpat med att få iordning backarna till julhelgerna, regn, vind och plusgrader i flera dagar tog sjukt mycket på nedfarterna och transportlederna. Men nu jublar de säkert 😀 och alla vi andra också såklart!
Hur går det nu då? Ja, om jag varit ensam i backarna hade det inte varit några problem alls. Tyvärr är jag nu inte det, även om det idag var väldigt lite skidåkare i Duved och Tegefjäll. Det kommer tyvärr plötsligt ungdomar uthoppande från skogen och rakt in i pisten, de ser sig inte för överhuvudtaget! Blir så irriterad, de sladdar ut nära småbarn som plogar sig nerför pisten och de nästan ramlar av blotta förskräckelsen. Jag håller superkoll och stannar till på kanten och släpper förbi de som jag tycker åker okontrollerat eller väldigt fort, har hellre dem framför mig. Föräldrar borde ha bättre uppsikt över sina barn/ungdomar. Ta liftkorten ifrån dem när de inte håller sig till åkreglerna, läs "Trygga Myrans åkregler". De är mycket bra och lär ut åkvett till barnen från tidig ålder.
Här ovan är ett litet axplock på några av reglerna som även vuxna borde plugga in. (Särskilt han som körde på mig för två år sedan).
Allvarliga olyckor kan hända och händer tyvärr väldigt ofta! Mycket skulle kunna undvikas om alla lärde sig lite mer om vett och etikett i skidbacken. En del verkar inte heller förstå vad lågfartsområde innebär utan kommer i full fart in mot liftarna där de kör över andras skidor som om det vore helt ok eller stannar (i bästa fall) med en kraftig stoppsladd så att de skrämmer slag på oss andra. Det gäller även där pisterna korsar varandra, håll ner farten där för tusan!! Hur svårt kan det vara att visa hänsyn? De riskera att krascha rakt in i någon när de bara kommer farande!! Små barn far ju iväg som vantar om det händer! Fram för "backpoliser" som tar liftkorten vid missbruk av reglerna och även någon typ av alkoholkontroll på restaurangerna i backen. Åk inte berusad! Borde vara en självklarhet, eller hur? Alla vill väl åka tryggt i pisterna? Spar alkoholen till after Ski eller drick med måtta så att du inte påverkas. Jag dricker aldrig i backen, tycker att jag får mycket sämre motorik av det, även av endast ett glas vin. Men det är såklart olika, ta bara ditt ansvar och känn efter.
Läs gärna mer om Trygga Myrans fina arbete för att öka säkerheten i våra skidbackar, barnen är framtidens skidåkare och om de lär sig rätt från början ser framtiden ljus ut.
www.tryggamyran.se
Det går hyfsat bra för mig att åka, inga problem med knäna men jag känner att jag är lite rädd och håller emot lite. Vågar inte åka lika fort som jag gjorde innan olyckan. Det känns stumt i knäna efter några timmar i backen (men det gör det nog för många andra också). Problemet sitter egentligen bara i huvudet och inte i kroppen. Jag åker inte lika många timmar i sträck som jag gjorde innan. Tänker att jag ska vänja mig lite långsamt, det är nog bra! Jag har inte ramlat ännu. Det bävar jag för, var inte rädd för att ramla tidigare men det är jag tyvärr nu. Inte så konstigt kanske med tanke på vad som hände sist, för snart två år sedan. Grymma knäskador med två avslitna korsband och ett inre ledband som delvis var av. Fantastiskt ändå att jag åker utförs igen! Är faktiskt stolt över mig själv, hade iofs inget annat val än att kämpa för jag älskar det här livet! Tack igen Löwenströmska och kirurgen Lotta samt Kattis, min sjukgymnast på Täby rehab.
Det är inte så lättåkt här i Åre, vädret är lynnigt vilket påverkar sikten och snön blåser bort på en del partier, det pistas inte under dagarna, mycket folk i backarna så här under julhelgerna och fram till trettonhelgen, många nedfarter som är väldigt isiga eller har isiga partier helt plötsligt. Många nybörjare som hamnar i fel backar, synd om dem och det ökar risken för olyckor. Det gäller också att ha välslipade stålkanter. Det är ofta bäst att bara glida över isen, det går ändå inte att få fäste på den! Det blir fort uppåkt med snöhögar som följd, nästan som en puckelpist. Inte de bästa förutsättningar för mig och min Ski comeback men jag tänker att det är lika bra att "face the fear" det är ändå här vi är och här som vi har vår älskade fjällstuga och vi älskar verkligen Åre på alla sätt. Nu är tack och lov inte hela säsongen så här, det brukar inte vara så bra skidåkning den här tiden på året. Det blir bättre längre fram, typ redan nu i januari, jag vet det! Skolloven ska man egentligen undvika om man kan. För mycket folk här då!
Idag var bästa skiddagen så här långt, fluffig kallsnö och jag blev inte rädd en enda gång! Så härligt, vill inte bli en rädd tant som hasar nerför backarna. Det är ofta färre åkare i Duveds skidområde. Glad att vi åkte där idag.
Vi har bokat in en vecka i Italienska alperna nu i februari. Det blir till att glida runt i Livingo, hört att det är välpistade, breda och snälla backar där. Ser också fram emot god italiensk mat. Hoppas på att allt faller på plats där så att jag åker som vanligt igen. Tryggt och med åkglädje i varje åk! Längtar till den känslan...
Lycka till alla ni andra som är på väg tillbaka! Kämpa och var envisa, rädslan får inte vinna!!! Avslutar detta inlägg med min målning "Happy Skier" som nu blivit motiv på fyra frukostbrickor här i stugan. En bra dag i backen börjar med en rejäl skidåkarfrulla...serverad på min egen bricka.
