Vardagsproblem
Kategori: Rehab
Mina dagar ser oftast ganska lika ut och mina fysiska aktiviteter sker efter ett schema. Vardagsrörelserna fungerar bra, kan städa, tvätta och göra allt det där "vanliga". På jobbet står jag vid skrivbordet, går till kopiatorn, runt till avdelningarna, i och ur bilen och in på olika förskolor som jag ansvarar över. Det fungerar bra, så bra att jag ibland glömmer bort att jag inte är helt återställd. Men idag blev det väldigt tydligt att så är det inte.
Jag och min arbetsledare åkte till en annan förskola i Täby för att hämta upp en stor rund matta, diameter 3,5 m. Tung var den och lång blev den när vi rullade ihop den. Jag kände verkligen att jag var långt ifrån mitt gamla jag när vi bar den över snö och is, tråcklade in den i bilen och sedan ut igen och in på en annan förskola. Min arbetsledare klev obekymrat över snöhögar samtidigt som hon bar. För mig var det otänkbart, tänkte att "Ja det är sånt människor med friska knän gör". Hörde mig säga "gå sakta" "akta" bla bla.. Till slut la jag ner min sida och en annan fick ta över färden över snön in till den nya avdelningen. Det var nog klokt för det var väldigt vingligt, normalt att det vinglar när tunga saker ska bäras men för mig går det inte. Kände direkt att knäna protesterade.
Så är det, nyttigt att bryta mönstret för den vardagliga fysiska aktiviteten. Insåg verkligen att jag har en lång resa kvar till full rörlighet. Godnatt säger dessa chockade ben av dagens mattflytt, men de jobbade bra på Täby rehab ikväll. Sånt fixar de men vanligt kroppsarbete är det värre med :-)
