Trötta knän
Kategori: Rehab
Oj det är över en vecka sedan jag uppdaterade bloggen. Framgångarna duggar inte lika tätt längre så det är inte lika självklart att uppdatera lika ofta. Hur som helst, jag kämpar på som vanligt med massor av träning och livet är ganska enformigt. Ikväll har jag faktiskt lite ont i båda knäna. Brukar inte ha särskilt ont men ikväll känns det. Jag fick ytterligare en ny hoppövning på kvällens rehabpass, ingen togs bort ur programmet. Min sjukgymnast säger att alla är bra för mig så hon tar ogärna bort någon. Undrar på att knäna och benen ger sig till känna! Passet tog idag 2 timmar och 20 min, trots bra tempo. Kommer nog att bli väldigt stark, börjar få mer muskler nu och mindre sladder på låren. Det är ju positivt iaf :-) Jag håller humöret uppe!
Idag placerades tre stepbrädor, på mellanläget med ca 1 meters mellanrum. Min utmaning var att hoppa jämfota upp, sedan ner, upp snabbt igen osv. Det skulle vara "pang pang pang" fick jag instruktion om, blev mer paaang paaang andas och paaaaaaaanggggg. Det går nog snabbare nästa gång, gjorde så gott jag kunde. Är inget motoriskt underverk direkt och koordinationen har jag kämpat med hela livet. Var alltid sämst på tex. aerobicpass och sånt som krävde många rörelser med olika kroppsdelar samtidigt.
Nåväl kan inte vara bra på allt men jag kämpar på. Det svåraste just nu är det enbenta hoppet upp och ner för steppbrädan. Det krävs mycket fokus och koordination.... Big problem, som en klumpig cirkuselefant... det är jag det :-) Hopprepshopp och hopp på mjuk madrass går riktigt bra, så helt HOPPlös är jag inte...
Idag är det nästan 8,5 mån sedan jag fick nytt korsband i höger knä och ca 5,5 månader sedan jag fick ett nytt i vänster. Tiden går fort. Vardagen fungerar bra, men varje gång som jag ställs inför nya, lite mer krävande vardagsmoment känner jag att jag har en bit kvar till helt friska och trygga knän. Vi hade brandövning på jobbet i fredags och då fick jag träna på att släcka med en brandsläckare samt öva på att använda brandfilt och släcka på en stor brinnande docka. Det gick bra men jag fick tänka på knäna hela tiden så det inte blev någon konstigt vridning. Ska bli skönt att kunna vrida och knäböja sig mer obehindrat så småningom.
Målet är såklart fortfarande att kunna åka nerför pisterna obehindrat igen, längtar så efter det...Nästa vinter kommer den här bilden att sitta på mitt datorskrivbord!
Nu kommer kylan tillbaka till Täby, vilket innebär risk för att halka. Det får bara inte hända så det blir broddar på igen. Besvärligt att köra bil med dem så de åker på och av hela tiden, jobbigt för fingrarna och naglarna blir fula men det får man ta :-) Det ligger alltid ett par sandiga broddar i bilen, praktiskt!
Ha det bra och var rädda om er, kämpa på ni som också har ett rehabprogram att följa. Ge inte upp!
